Remissvar avseende förslag till ny förordning
Remissvar på Socialstyrelsens förslag till föreskrifter och allmänna råd om tandläkarnas specialiseringstjänstgöring, dnr 4.1.1-14145/2017
Allmänna synpunkter
Svensk Förening för Oral Protetik (SFOP) tycker att det är positivt att en ny specialitet, orofacial medicin inrättas, likaså att krav på handledarutbildning införs. Det är också positivt att Socialstyrelsen poängterar vikten av handledning och att denna ska ges tid och resurser.
I gällande förordning (SOSFS 1993:4) betonas värdet av att tandläkaren under specialistutbildning själv utför eller deltar i ett vetenskapligt arbete. Den skrivningen finns inte med i förslag till ny förordning vilket SFOP finner olyckligt.
Vad avser beräkningarna i konsekvensutredningen, tror SFOP att Socialstyrelsen generellt har räknat för lågt. Kostnaderna kommer med största sannolikhet bli avsevärt högre.
En specialistutbildning ska leda till spetskompetens inom ett ämnesområde och omfatta komplicerade patientfall och frågeställningar. Specialisten ska ha så stor kunskap och vetenskaplig förankring att han/hon kan driva utvecklingen inom ämnet. Socialstyrelsens förslag betonar bredden, inte spetskompetensen. Förloras spetskompetensen riskerar tandvården en kvalitetsförsämring. Mot bakgrund av de många och vitt omfattande teoretiska krav som föreslås finns det också en risk att den för specialistutbildningens centrala del, klinisk tjänstgöring, får stå tillbaka.
Huvudhandledare och extern handledare ska enligt SFOPs mening vara specialister inom aktuell specialitet och vara disputerade. Vetenskapligt intresserade specialister har redan idag svårt att hålla sig uppdaterade inom sin egen specialitet. Specialiteterna är så olika och det publiceras så mycket odontologisk vetenskap att det är omöjligt för en enskild person att hålla sig uppdaterad inom flera specialiteter.
I förslaget står att ”Den kontinuerliga bedömningen bör göras med på förhand kända och överenskomna metoder.” SFOP önskar ett tillägg där det framhålls att dessa metoder bör utformas och förankras genom nationellt universitets- och högskolesamråd och inom respektive specialistförening.
Det står vidare i förslaget (7kap 1§) att ”Om bedömningen visar att ST-tandläkaren inte har uppfyllt kompetenskraven i målbeskrivningen för specialiteten, bör det tas fram en åtgärdsplan för hans eller hennes fortsatta utbildning.” SFOP vill se ett tillägg till detta: ”alternativt bör utbildningen avbrytas och specialiseringstjänstgöringen sägas upp.”
För att säkerställa en opartisk och högkvalitativ bedömning av ST-tandläkarens måluppfyllelse föreslås en granskning/examination av en extern handledare, med vetenskaplig kompetens inom ämnet och verksam vid klinik med ST-utbildning. Detta bör enligt SFOP ske genom redovisning och diskussioner kring av den externa handledaren utvalda och av ST-tandläkaren planerade och behandlade patientfall. Genom detta kan ST-tandläkarens kliniska mognad och förmåga att applicera vetenskapen i kliniken demonstreras och bedömas.
I förslaget beskrivs hur meriter för specialisttandläkare med kompetens från annat land ska bedömas. SFOP önskar ett tillägg, med betoning på ”att ha goda kunskaper i svenska språket”. Bakgrunden är att det i specialistens arbetsuppgifter ingår att göra omfattande utredningar med ingående och svåra patientsamtal. Specialisten behöver därför kunna kommunicera obehindrat och korrekt på svenska språket. Vikten av detta understryks av Socialstyrelsens skrivning om att den specialistkompetenta tandläkaren ska göra sig förtjänt av medborgarnas förtroende.
Vissa specialistutbildningstjänster utannonseras som sexåriga, kombinerade forskar- och ST-utbildningar. Om en sådan utbildning påbörjas under hösten 2017 vore det önskvärt om den i sin helhet kunde genomföras i nuvarande system. Ett slutdatum för nuvarande regelverk till den 31/12 2023 skulle underlätta detta.
Specialitetsövergripande delmål
I konsekvensutredningen beskrivs de svåra gränsdragningarna mellan allmäntandvård och specialisttandvård. SFOPs uppfattning är att några av de specialistövergripande delmålen SÖ 1-9 kan strykas och hänföras till grundutbildningen av tandläkare. Det finns ingen anledning att ställa andra krav på exempelvis etik, mångfald och jämlikhet på specialisttandläkare än på allmäntandläkare.
Även SÖ 8 bör strykas, enligt SFOPs uppfattning, och bör även det snarare ingå i grundutbildningen för tandläkare. Det kan möjligen läggas till i de specialistspecifika delmålen för pedodonti eftersom pedodontister undervisar i ämnet. Det är självklart mycket angeläget att barn inte far illa, men idag bör god kunskap och insikt inom detta område erhållas redan i grundutbildning för all tandvårdspersonal. Många landsting har även Barn som far illa som en strategisk utbildning för all nyanställd tandvårdspersonal, oavsett personalkategori.
SFOP föreslår tillägg till SÖ 4:
- kunna kritiskt granska och värdera odontologisk eller medicinsk vetenskaplig litteratur
- kunna delta i ett forskningsprojekt och formulera vetenskaplig text
Specialiteten oral protetik
SFOP anser att förslaget till beskrivning/definition av specialiteten oral protetik är bristfällig och föreslår: ”…karaktäriseras av kunskap om diagnostik, planering, behandling, prognosbedömning och uppföljning av patienter som på grund av medfödda eller förvärvade tillstånd, sjukdomar eller trauman är i behov av att återskapa funktion, komfort och estetik för tänder, käkar och ansikte. Ersättning av förlorad vävnad kan vara en del av behandlingen. Målet med den protetiska behandlingen skall vara förankrad i patientens behov samt medverka till ökad livskvalitet.”
Kompetensområdet omfattar bl.a.
- fördjupade kunskaper om tekniker och metoder för bettrehabilitering
- fördjupade kunskaper i behandlingsplanering och bettrekonstruktion
- fördjupade kunskaper om dentala material och toxikologi
- kunskaper om psykologi och oralt relaterad livskvalitet
- kunskap om fonetik och estetik”
Specialitetsspecifika delmål
Bettfysiologi 8
Är formuleringen ”odontologiska utredningar av sömnapné” korrekt?
Vid sömnapné görs en medicinsk utredning. Tandläkaren tittar på om bett och käkleder kommer tolerera eventuell behandling med antiapnéskena.
Käkkirurgi 17
Genomgående talas om implantatbehandling men käkkirurger ägnar sig uteslutande åt implantatkirurgi.
Oral Protetik 2
SFOP föreslår att hela delmålet tas bort. Detta ingår i grundutbildningen. Vid mer specifika problem löses det antingen av andra specialiteter eller multiprofessionellt.
Oral Protetik 3
Delmålet bör ändras till ”uppvisa kunskap om hur systemsjukdomar hos en patient påverkar den protetiska rehabiliteringen”. Den nuvarande skrivningen kräver för stor utbildningsinsats för att det ska vara rimligt för vad en protetiker konfronteras med i vardagen. Då protetiker sällan möter dessa patienter kommer de behandlas multiprofessionellt.
Oral Protetik 4
SFOP föreslår att hela delmålet tas bort. Detta ingår i grundutbildningen. Delmålet finns med i andra specialiteter, såsom oral kirurgi och nya OFM, och kräver en för stor utbildningsinsats för att det ska vara rimligt mot bakgrund av vad en protetiker konfronteras med i vardagen.
Oral Protetik 6
SFOP föreslår att hela delmålet tas bort. Detta ingår i grundutbildningen. Protetiker möter dessa patienter så sällan att vi aldrig kommer kunna upprätthålla kompetensen på detta område. Delmålet finns med i andra specialiteter, såsom oral kirurgi och nya orofacial medicin. Detta kräver en alldeles för stor utbildningsinsats för att det ska vara rimligt för vad en protetiker konfronteras med i vardagen.
Oral protetik 5
SFOP tycker att detta delmål kan strykas och ersättas med en punkt under Oral protetik 11.
Orofacial medicin
SFOP har en generell synpunkt på att delmålen är så många. Det framstår inte som realistiskt att ST-tandläkaren ska hinna förkovra sig inom alla dessa delmål under utbildningstiden.
Ortodonti 14
SFOP saknar en punkt i detta delmål och föreslår ett tillägg:
”Uppvisa kunskap om protetiska behandlingsalternativ i samband med, eller som alternativ till, viss ortodontisk behandling.” Som protetiker arbetar vi ofta multiprofessionellt, inte minst med ortodontister, och vår uppfattning är att kunskapen om protetiska behandlingsalternativ och deras begränsningar ibland är bristfällig hos nyutbildade ortodontister.
Parodontologi 6
Strecksats 2 och 3. Ett inflammatoriskt tillstånd kan inte ha sitt ursprung ”i” dentala implantat utan från den vävnad som omger dentala implantat.
Vänliga hälsningar
Lars Hjalmarsson, ordf SFOP
Avd för oral protetik och odontologisk materialvetenskap
Sahlgrenska akademien, Institutionen för odontologi
Göteborgs universitet
Box 450
405 30 GÖTEBORG
lars.hjalmarsson@odontologi.gu.se
